Jag har snusat sedan jag blev vuxen. Det är en av få vanor jag aldrig har ifrågasatt, den bara finns där, och dosan åker med i fickan utan att jag tänker på det.

I våras gjorde jag misstaget att räkna. Inte på en dosa, utan på ett helt år. Jag tog priset jag betalar, gångrade med hur ofta jag köper, och satt sedan en stund och tittade på summan. Den var betydligt högre än jag hade gissat om någon frågat mig dagen innan.

Ungefär samtidigt läste jag om folk som gör sitt eget snus hemma. Tanken satte sig, och till slut beställde jag en sats för att se hur svårt det faktiskt är.

Att komma igång var enklast av allt

Jag hade föreställt mig något slags halvskumt pillande med råvaror från olika håll. Så var det inte alls. Allt man behöver för att göra eget snus finns samlat på ett ställe, både kompletta satser och lösa delar, och jag beställde en startsats med aromer till.

Det enda jag behövde komplettera med hemifrån var en digitalvåg, en termometer och en ren glasburk.

Första satsen blev inte bra

Jag ska vara ärlig. Den första satsen var knappt användbar.

Två fel, båda mina egna. Jag hällde i alldeles för mycket arom, för jag tänkte att mer smak måste vara bättre. Det är det inte. Resultatet smakade mest parfym och var nästan omöjligt att ha i munnen mer än någon minut.

Det andra felet var att jag inte hade tålamod. Jag smakade av den efter ett dygn, tyckte att den var platt, och började justera. Det jag inte visste då är att snus faktiskt förändras ganska mycket under de första dagarna, och att den sats jag dömde ut antagligen hade blivit helt okej om jag bara låtit den vara.

Andra satsen, betydligt bättre

Andra gången gjorde jag tre saker annorlunda. Jag halverade aromen. Jag vägde allt i stället för att ögonmåtta. Och jag lät den stå i kylen i nästan en vecka innan jag bedömde den.

Skillnaden var stor. Inte identiskt med köpesnus, men fullt brukbart, och framför allt precis den smakstyrka jag själv ville ha. Det är nog den största fördelen med hela projektet, att man bestämmer själv i stället för att välja mellan det som råkar finnas att köpa i butik.

Vad det kostade

Räknat per portion landar hemmagjort på ungefär en tredjedel av vad jag betalar i butiken. Det låter fantastiskt tills man räknar in tiden.

En sats tar inte jättelång tid aktivt, kanske en halvtimme, men den kräver uppmärksamhet, väntan och plats i kylen. Räknar jag min egen tid till något alls krymper besparingen rejält. Och den första satsen, som jag slängde, var ju ren förlust.

Så ja, det blir billigare. Men om besparing är hela anledningen finns det enklare ställen att hämta pengarna. Jag skrev om tolv sätt att spara varje månad tidigare, och flera av dem tar mindre tid än att blanda snus.

Det jag hade velat veta innan

Fyra saker, kort och gott:

Väg allt. Ögonmått fungerar inte när små mängder salt och karbonat påverkar resultatet så mycket.

Ta det lugnt med aromen. Du kan alltid tillsätta mer nästa gång, men du kan inte ta bort.

Gör små satser i början. Jag gjorde en stor första gång och fick slänga alltihop.

Vänta innan du dömer. Minst några dygn i kylen, gärna en vecka.

Blir det en grej jag kommer fortsätta med?

Jag tror faktiskt det, fast inte av den anledning jag började.

Jag trodde det här skulle handla om pengar, men det jag fastnade för var pillandet. Det påminner mer om när jag började baka eget bröd än om ett sparprojekt. Man gör något själv, det blir fel, man justerar, och nästa gång blir det lite bättre.

Om du är nyfiken: beställ en liten sats, gör en liten omgång, och räkna med att den första blir dålig. Då blir du inte besviken, och den andra blir förmodligen bra.

Och det vanliga: snus är en nikotinprodukt, 18-årsgräns gäller, och hemmagjort är inte nyttigare än köpt.